Hej igen!

Efter en månads tystnad över jul och nyår känns det som hög tid att återuppta bloggandet. Under våren kommer jag att fortsätta skriva om olika aspekter på mat, livsstil och hälsa. Planen är också att bjuda in spännande gäster, som gästskribenter eller i intervjuform. Så håll utkik, det kommer mycket matnyttigt framöver. Och du är alltid välkommen att höra av dig med frågor och/eller uppslag om sådant du tycker att jag borde skriva om. Använd kommentarsfältet! 

Varför är det så himla svårt att få människor att ändra sina mat- och levnadsvanor när vinsterna är så stora, både för individer och för samhället? Den frågan har sysselsatt mig, både i mitt tidigare liv som universitetsforskare och i min nuvarande roll som produkt- och forskningsansvarig i ett livsmedelsbolag med hälsoprofil. För samtidigt som våra medier svämmas över av råd om hur man ska äta och leva och intresset för att leva hälsosamt verkar vara större än någonsin, så går utvecklingen åt helt fel håll. Ungdomsfetman ökar och en allt större andel av befolkningen drabbas av livsstilsrelaterade sjukdomar som typ-2 diabetes och hjärtkärlsjukdom. Problemet är globalt och framtiden ser allt annat än ljus ut.  

I min värld är det helt orimligt att en allt större del av samhällets vårdresurser ska läggas på att ta hand om sådant som vi vet hur vi kan påverka. Lösningen heter prevention, det vill säga att förebygga för att undvika att människor blir sjuka. Rent tekniskt är det ganska enkelt – det handlar om att äta mer fibrer och växtbaserat, undvika raffinerat socker, mättat fett och överdrivna mängder salt och att motionera på en rimlig nivå. I verkligheten har det visat sig oerhört svårt att varaktigt ändra människors mat- och levnadsvanor. Förklaringen är komplex, den omfattar allt från våra stenåldershjärnors belöningssystem till att de uppenbara vinsterna med en ändrad livsstil för de flesta av oss kommer på sikt och inte omedelbart. Kanske kan den pågående pandemin och de extrema krav den ställer på sjukvården bli en väckarklocka. Jag menar – det borde vara uppenbart att vi inte ska belasta vården med ”onödiga” åkommor. Varken nu eller i framtiden. Pandemin har också blivit ett exempel på att det faktiskt går att skapa förändring och visat att även ganska enkla åtgärder kan göra stor nytta. Se bara hur drastiskt något så enkelt som att tvätta händerna och att hålla sig hemma när man är sjuk har minskat frekvensen av förkylningar och vinterkräksjuka (och troligen även matförgiftningar till följd av dålig hygien). Något motsvarande borde vara fullt möjligt när det gäller hur vi skyddar oss mot till exempel fetma och typ-2 diabetes. Jag har tidigare argumenterat för att Folkhälsomyndigheten borde ges fortsatt mediautrymme även efter att pandemin släppt sitt grepp. Med uppgiften att sprida kunskap och ge goda råd om hur man på egen hand kan undvika våra vanligaste sjukdomar och få ett bättre liv.  

Det finns fler som är inne på samma spår. Anders Åkesson, som tidigare bland annat varit högt uppsatt regionpolitiker, Miljöpartiets talesperson i sjukvårdsfrågor och är utbildad sjuksköterska, riktar i en debattartikel i Sydsvenskan den 4 januari en uppmaning till regeringen att avsätta en miljard kronor till att stärka det förebyggande – preventiva – arbetet i vården. Han konstaterar bland annat ”Att satsningar på prevention kan ge stora vinster för individen, vårdsystemet och samhället finns det en stark samstämmighet kring. Trots detta är det endast en mycket liten del av vårdens resurser som satsas på preventiva åtgärder.” Till oss vanliga människor riktar Anders Åkesson den enkla uppmaningen att ”leva lite sundare”. 

Mer sånt, säger jag! 

…och snart har jag filat färdigt på ett inlägg om hur samhället och företagen skulle kunna jobba tillsammans för att göra det lite lättare. Att leva sunt, alltså. 

Dela på facebook
Facebook
Dela på google
Google+
Dela på twitter
Twitter
Dela på linkedin
LinkedIn
Dela på pinterest
Pinterest

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *