Låt mig börja med att konstatera att för att den mänskliga organismen ska fungera, så behöver varenda cell i våra kroppar, från hjärnbarken till stortån, bränsle i form av sockerarten glukos. Det betyder inte att vi måste peta i oss massor av socker, och särskilt inte utan sällskap av andra viktiga näringsämnen. Vår ämnesomsättning är nämligen så klyftigt konstruerad att den inte bara klarar av att göra om kolhydrater till glukos. Om kolhydraterna inte räcker till, så går det utmärkt att ta omvägen via såväl fett som proteiner.
Människan är allätare, genom årtusendena har vi ätit efter tillgång och de flesta av oss behöver inte bry oss så mycket om att hålla en exakt balans mellan näringsämnena, på daglig basis. En frisk kropp klarar av det på egen hand. Problemet med socker är väl snarast att det finns så mycket av det och att det är så lätt att komma åt. Så har det inte alltid varit.
Varför våra hjärnor älskar socker
I ett längre historiskt perspektiv är den stora tillgången på socker och raffinerade kolhydrater något ganska nytt. Och eftersom våra hjärnor tycks vara programmerade för att älska allt som är sött, så ställer detta till problem. Det söta triggar hjärnans belöningssystem och frisätter bland annat opiatliknande substanser som får oss att må bra. Att äta så mycket man kan av det söta har varit ett vinstbeteende under mänsklighetens utveckling. Stenåldersmänniskorna hade i princip likadana hjärnor som dem vi har idag. Kosten var energifattig och nästan alla dygnets vakna timmar gick åt till att skaffa mat. Att någon gång kunna plundra ett bisamhälle på honung eller frossa i mogna bär var en energimässig vinstlott som kunde betyda skillnaden mellan mättnad och svält, t.o.m. mellan liv och död. Och man kan tänka sig att då tillgången på sött var så begränsad, så fanns det inte heller någon anledning för hjärnan att utveckla någon skyddsmekanism, till exempel i form av sockermättnad. Det är troligen därför många av oss fortsätter att plocka bit efter bit från godisskålen långt efter att vi egentligen är nöjda.
Så påverkar socker och sötningsmedel din hälsa och tarmflora
Det är ingen tvekan om att en överdriven konsumtion av socker är dåligt för hälsan. Sockrets ”tomma” kalorier orsakar viktuppgång och ökar risken att utveckla diabetes typ 2 och en lång rad följdsjukdomar, för att inte tala om hur dåligt sockret kan vara för tänderna. Den hälsokris som vi just nu upplever är ett kvitto på att matvanorna länge varit på väg åt helt fel håll och att det är hög tid att ta itu med våra stenåldershjärnor och deras begränsningar. Artificiella sötningsmedel har visat sig effektiva som alternativ när det gäller att gå ner i vikt, men det finns även forskning som visar att de kan störa den känsliga tarmfloran och att de triggar sockersuget lika mycket som substansen de härmar. Inget att hålla sig till i längden, alltså.
Förvirringen kring kolhydrater och sockerberoende på sociala medier
Samtidigt som det är ställt utom alla tvivel att vår konsumtion av socker orsakar olika problem, så tycker jag det är viktigt att nyansera bilden något. I mitt arbete träffar jag då och då på människor med extrema inställningar till socker. En speciell grupp är de människor som anser att man i princip inte bör äta kolhydrater alls, vilket helt strider mot såväl moderna forskningsrön som nya näringsrekommendationer. Tyvärr finns i denna grupp ganska många med höga röster, inte minst på sociala plattformar, vilket orsakar en hel del förvirring om vad man bör och inte bör äta. En annan högljudd grupp hävdar att socker kan framkalla beroende på samma nivå som narkotika och stödjer sig på att belöningssystemet för sött i stort liknar det för droger. Samtidigt som man naturligtvis måste ha respekt för människors egenupplevda erfarenheter, så måste jag konstatera att det inte finns någon entydig forskning som kunnat påvisa sockerberoende. Jag skulle tro att det är som med det mesta – vi är alla olika och sockret, liksom så mycket annat, kan påverka oss olika mycket och på olika sätt.
Socker gör barn trötta istället för hyperaktiva
Men en sak som vi alla kan vara överens om är väl ändå att barn blir sjövilda när de får en massa godis…eller? Men nä, inte ens detta verkar vara helt sant. En metastudie (=sammanställning av tidigare studier) från 1995 visar nämligen att det inte alls går att bevisa ett sådant samband, utan att det troligen handlar om förväntningar från föräldrarnas sida. En senare metastudie, från 2019, visar snarare på motsatsen – att vi inte alls får någon energitopp, utan snarare blir trötta och dästa av att äta socker. Där ser man.
Min egen inställning till mat och ätande i stort är att det oftast är bra att välja sånt som är ”riktigt” framför det som är konstruerat. Juice innehåller massor av socker, men också en hel del nyttigheter. Drick ibland och inte så mycket. Välj gärna mejeriprodukter med låg sockerhalt. Och de flesta av oss behöver verkligen inte sluta helt med godis, kakor, bullar, honung och annat gott. Vi mår bra av att unna oss, men det gäller samtidigt att hålla stenåldershjärnan och dess begär efter mer i schack. Ta kontrollen.
Jag hamnar som vanligt i det enkla uttrycket att lagom är bäst. Det gäller även sockret.
